Den 3 september 1864 exploderade ett laboratorium på malmgården Heleneborg, vid Pålsundet i det som i dag är Hornstull. Alfred Nobels yngste bror Emil och flera andra dog, och all tillverkning av nitroglycerin förbjöds inom staden. Laboratoriet är borta sedan länge. Malmgårdens huvudbyggnad står kvar på Söder Mälarstrand 111, med en blå skylt om olyckan.
Heleneborg på Södermalm byggdes som lantställe åt en tobaksdirektör
Jonas Österling, direktör för Tobakskompaniet, köpte 1668 en tomt ”vid sundet gentemot Långholmen”, i samma årtionde som Horns tull fick sitt namn. Marken bestod mest av berg. Den 30 maj 1672 skrev han kontrakt med två murmästare om ett stenhus i två våningar med två flyglar. Det blev en av de ståtligaste malmgårdarna på Södermalm. Från vattnet såg gården ut som ett slott med flyglar, och i trädgården låg sex karpdammar.
Tomten motsvarade ungefär dagens Söder Mälarstrand, Varvsgatan, Högalidsgatan, Pålsundsgatan och Lorensbergsgatan, hela sluttningen från sundet upp mot det som nu är Högalidsparken.
Tobakskompaniet gick i konkurs 1685, och Österling förlorade sin förmögenhet. Gården stod öde i decennier och brandskadades 1701. År 1739 blev gården ett pipbruk med ett trettiotal anställda, en fabrik för kritpipor som höll i gång till 1766. Bergsrådet Adolph Christiernin köpte egendomen 1759 och döpte den efter sin fru Helena Malmin. Under 1800-talet följde kattuntryckeri, väveri, blekeri och till sist en mekanisk verkstad.
Familjen Nobel hyrde Heleneborg och gjorde sprängolja i ett skjul
Grosshandlaren Wilhelm Burmester köpte Heleneborg 1861 och hyrde ut huvudbyggnaden och några ekonomibyggnader till fabrikören Immanuel Nobel. Immanuel Nobel hade gått i konkurs i S:t Petersburg 1859 och återvänt till Sverige med sin hustru Andriette och yngste sonen Emil, som var född i S:t Petersburg 1843. På Heleneborg fortsatte han sina experiment med sprängämnen och minor.
År 1863 kom Alfred Nobel från S:t Petersburg för att arbeta i faderns laboratorium. Han ville få nitroglycerin att detonera på kommando och inte annars. Under hösten 1863 och vintern 1864 provsprängde han bland annat i stenbrott på Söder, och i juni 1864 sökte han patent på sin tändare. Gruvor och järnvägsbyggare hade redan börjat fråga efter hans sprängolja, som var många gånger kraftigare än krut. Den tillverkades fortfarande i ett skjul på Heleneborg, med endast ett fåtal anställda.
Nobels laboratorium på Heleneborg exploderade den 3 september 1864
Laboratoriet låg i en byggnad intill huvudbyggnaden, och förödelsen blev stor. Posttidningen skrev samma kväll om hur ”en tjock gul rök steg upp från trakten av Pålsundet”.
Emil Nobel var en av de döda. Svenskt biografiskt lexikon, fastighetsägaren Stadsholmens historik över huset och den blå skylten anger fem döda, Emil och fyra andra. Tekniska museet anger sex, Emil och fem andra.
Utredningen efteråt visade att det aldrig hade funnits något tillstånd för tillverkningen. All framställning av nitroglycerin förbjöds inom staden. Immanuel Nobel drabbades i början av 1865 av en hjärnblödning som han aldrig hämtade sig från. Han dog den 3 september 1872, på årsdagen av Heleneborgsolyckan.
Alfred Nobel fortsatte. Tillverkningen flyttades först till en pråm som ankrades i Bockholmssundet i Mälaren. I oktober 1864 bestämde järnvägsbyggnadsstyrelsen att hans sprängolja skulle användas när järnvägstunneln under Södermalm sprängdes ut. I mars 1865 uppfördes en fabrik vid Vinterviken, som då låg utanför stadsgränsen.
Heleneborgs huvudbyggnad fick stå kvar när resten av gården revs
På 1870-talet köpte konstsamlaren Johan Adolf Berg egendomen och lät arkitekten Johan Fredrik Åbom modernisera huvudbyggnaden. Ritningarna är daterade 1875, och huset har i huvudsak kvar den utformningen i dag. Vinterhalvåret 1889 till 1890 bodde Viktor Rydberg på Heleneborg. Industrierna runt omkring ska ha inspirerat honom till dikten Den nya Grottesången.
År 1906 såldes tomten till ett konsortium som styckade den och byggde flerfamiljshus. Kasper Salins fotografier från 1910 visar trähus och uthus kring malmgården och det nybyggda Borgerskapets gubbhus i bakgrunden. Sedan 1914 äger staden huset, står det på Samfundet S:t Eriks skylt. Alla äldre byggnader utom huvudbyggnaden och grindstugan revs, också de ekonomibyggnader som familjen Nobel hade hyrt.
Skulptören Ivar Johnsson flyttade in 1920 och lät 1929 bygga om den nordöstra flygeln till ateljé. Hans familj bodde kvar till 1990-talet. Stadsmuseet har blåklassat huset, vilket är den högsta klassen, och i dag rymmer det lägenheter och en konstnärsateljé.
Av Heleneborg finns huvudbyggnaden och grindstugan kvar
Heleneborg ligger på Söder Mälarstrand 111, vid Pålsundsbrons södra fäste, med den gula fasaden vänd mot vattnet. Heleneborgsgatan går ungefär 70 meter söder om huset, på andra sidan Lorensbergsgatan. Från Hornstulls tunnelbanestation är det knappt 400 meter fågelvägen. Huset är ett bostadshus och går bara att se utifrån. På huset sitter den blå skylten från Samfundet S:t Erik.
Grindstugan på Varvsgatan 10C byggdes omkring 1790 som bostad åt portvakten och står i Högalidsparken, cirka 370 meter från huvudbyggnaden. Där låg infarten, och marken mellan grindstugan och huvudbyggnaden hörde till Heleneborg. Några av Söders malmgårdar står kvar, bland dem Heleneborg och Kristinehovs malmgård några kvarter österut.
I sundet nedanför ligger träbåtar vid bryggorna hos Heleneborgs båtklubb, som bildades den 15 augusti 1919 och har haft Pålsundet som hemmahamn sedan dess. Västerut fortsätter hamnen in under Västerbron. Går du över Pålsundsbron är du på Långholmen. Därifrån syns husets norra fasad över sundet, med den trekantiga frontonen och det runda fönstret från 1809.
Senast faktagranskad: 20 september 2026